Kyrkbyn Långnäs

I Långnäs ligger Kyrkbyn, återstoden av det ursprungliga Piteå. Dit de första kolonisterna anlände från Mälardalen, frestade av generösa förmåner från adelsmannen Nils Åbjörnsson Sparre på 1300-talet. Rester av husgrunderna är fortfarande synliga i naturen invid Klockån.

Nuvarande kyrkbyn var medeltidens "kyrkobohl" (Kyrkhemman). Dess avkastning var avsedd för underhåll av sockenkyrkan och kyrkoherdebostället. Kyrkobyn blev kapellplats på 1340-talet. Kyrkobohlet var ungefär 15 kvadratkilometer stort och låg vid Piteälvens västra sida, på det sammanhängande markområde mellan kungsådran i Piteälv och kungsådran i Lillpiteälvens södra del.

På 1300-talet gick en bred havsvik in i Långnäs (se länken kartor). Havsvikens rester ses idag som Kullviken, Viken och Lappviken. Den del av Långnäs by som kallas Hultet, har troligtvis bebotts av Kyrkobyns skattebönder, som även kunde lejas för jakt och fiske samt annat arbete för kykobohlets räkning.

Från Hultet går en gammal väg (Kyrkovägen) ned till Kläpphällan.
Vägen låg ovanför havsytan på 1300 talet och kan ha funnits redan på den tiden. Kläpphällan, som låg inom synhåll från Hultet på ca 500 meter avstånd, vid nuvarande Lill-Bron fungerade vid den tiden som skepps- hamn för marknadsbesökare som kom från Bottenviken eller Mellansverige. Vid kläpphällan började landsvägen till Långnäs - Sjulnäs och övriga infjärdensbyarna, alltså den väg som fick namnet Kyrkovägen.