Att planera hur mark- och vattenområden ska användas för bebyggelse, infrastruktur och andra verksamheter, är kommunens ansvar. Genom planprocesser ska olika samhällsintressen vägas mot varandra på ett öppet och demokratiskt sätt.
Planering av mark- och vattenanvändning och utveckling av den byggda miljön kallas också fysisk planering och regleras i plan- och bygglagen (PBL). Syftet med fysisk planering är att utifrån ekologiska, sociala och samhällsekonomiska förutsättningar skapa en långsiktigt hållbar livsmiljö. Planeringen finns även för att skydda områden som till exempel har speciella natur- eller kulturvärden.
Planarbetet kan delas in i översiktsplanering och detaljplanering.
- Översiktsplanering Arbetet med ett strategiskt viktigt och långsiktigt styrande dokument, där politiker tar ställning till mark- och vattenanvändning i hela kommunen.
- Detaljplanering Arbetet med detaljplaner som mer i detalj beskriver hur mark och vatten ska användas i ett mindre område, exempelvis för bostäder, friluftsområden eller vägar. Här ingår även områdesbestämmelser som även de är juridiskt bindande och används för att säkra markanvändningen i enlighet med översiktsplanen eller för att tillgodose ett riksintresse.
