Piteå stad grundades 1621. Den gamla staden låg då i Öjebyn vid den medeltida stenkyrkan. 1666 brinner staden och då inseglingen grundats upp beslutar man om stadsflytt till ön Häggholmen.

Piteås nya stadskärna på Häggholmen är byggd efter regeringsplanen från år 1667 som följer renässansens stadsbyggnadsideal. Tio rektangulära kvarter anläggs efter en rutnätsplan. Den längsgående Storgatan skapar en tydlig axel som på holmens högsta punkt kulminerar i det kvadratiska Rådhustorget.

Hela Häggholmen brändes ned 1721 under stora nordiska kriget. Endast stadskyrkan från 1680-talet har klarat sig från lågorna tack vare sitt läge på fastlandet. Kyrkan är alltså stadens äldsta bevarade träbyggnad.

I slutet av 1700-talet är alla kvarter på Häggholmen upptagna. För att täcka behovet anläggs en förstad, Norrmalm. Dess stadsplan beskriver 14 kvadratiska kvarter i ett rutnätsmönster. Det är främst hantverkare och fiskare som bor och verkar i trähusen som är lägre och enklare än på Häggholmen.

1800-talet

1818-1856 är Piteå residensstad. Länsstyrelsens kanslibyggnad bakom Rådhuset vittnar om denna tid. Rådhuset och borgargårdarna från 1800-talets första hälft är tvåvåningshus, alla byggda i trä. Med sitt representativa klassicistiska formspråk berättar de om köpmansstaden Piteå.

Under senare delen av 1800-talet växer staden ytterligare. Planer upprättas med beaktande av rutnätsplanen. Kanalen fylls igen under 1920-talet och blir Sundsgatan.

1900-talets första hälft

Från sekelskiftet till 1940-talet uppförs de första enstaka stenhus. Märkesbyggnader såsom Läroverket (1895) och Stadshotellet (1906), Handelsbanken i Kv. Löjan och Televerkets byggnad i sten i Kv. Lönnen samt JOWA-huset i kv. Linden är tidstypiska byggnader.

Under perioden 1940- och 60-talet uppförs handels- och bostadshus. De flesta har ett funktionalistiskt formspråk, är byggda i tegel och har en måttfull skala. Tingshuset i gult tegel byggs 1951. Kv. Häggen och Linden, Kv. Strömmingen liksom bebyggelsen längs Lillbrogatan norr om Sundsgatan är karaktäristiska miljöer