Frågor och svar

Syftet med ett vattenskyddsområde är att skydda vattentillgångarna inom ett område både akut och i ett flergenerationsperspektiv. Föreskrifterna reglerar av den anledningen bl a hantering av petroleumprodukter, kemiska produkter, transporter av farligt gods, avlopp, jordbruk, skogsbruk, avlopp, avfall inom skyddsområdets olika zoner. 

Naturvårdsverkets handbok (2010:5) om vattenskyddsområde har legat som grund vid framtagandet. Hanboken ger råd och anvisningar för hur avgränsning av vattenskyddsområden ska göras. I princip måste man beakta hela vattentäktens tillrinningsområde när skyddsområdet arbetas fram. Bäckar och vattendrag kan förflytta föroreningar mycket snabbt. Vattenskyddsområden består normalt av fyra zoner - vattentäktszon, primär skyddszon, sekundär skyddszon samt tertiär skyddszon. Även riskanalysen ligger till grund för skyddsområdets avgränsning.

Vattentäktszonen är ett avgränsat och definierat område kring uttagsområdet och punkterna till råvattenintaget. Syftet med zonen är att säkra ett effektivt närskydd för vattentäkten. Vattentäktszonen är synligt markerad och utmärkt på karta. Vattentäktszonen ingår i den primära zonen.

Primär skyddszon är ett avgränsat område från vilken rinntiden i sjö, vattendrag och diken är upp till 12 timmar till uttagspunkten för råvattnet. Strandzonens bredd motsvara en upphållstid i mark och grundvatten på 100 dygn och inkluderar alltid minst en 50 meter bred zon. Syftet med den primära skyddszonen är att skapa handlingsutrymme vid händelse av akut förorening. Primär zon är markerad på kartan.

Sekundär skyddszon är ett avgränsat område från vilken rinntiden i sjö, vattendrag är från 12-24 timmar till uttagspunkten för råvattnet. Avståndet från sjöar och vattendrag till den sekundära zonens yttre gräns är minst 100 meter. Uppehållstid i mark och grundvatten på 100 dygn till primär zon(200 dygn till ytvattnet) är medtagen. Den vattenföring som sker i diken, dräneringar och via avledning från åkermark, öppen mark samt mark med hårdgjorda ytor i anslutning till ”100- meters gränsen” ingår också i den sekundära skyddszonen. Syftet med den sekundära skyddszonen är att bevara en hög yt- och grundvattenkvalitet eller att förbättra kvaliteten. Sekundär zon är utmarkerad på karta.

Skyddsföreskrifterna har sin grund i miljöbalken. Förskrifterna kan därför inte formuleras mildare än miljöbalken eller andra lagar, utan fungerar snarare som ett förtydligande av miljöbalken. Vid framtagandet har utgångspunkt varit Naturvårdsverkets allmänna råd om vattenskyddsområden (NFS 2003:16). Föreskrifterna bör utformas så att de säkerställer ett tillräckligt gott skydd på både kort och lång sikt. Normalt regleras bara vattentäktszonen, primär och sekundär zon av skyddsföreskrifterna.

För dig som bor eller bedriver verksamhet inom ett vattenskyddsområde (VSO) gäller särskilda bestämmelser, s.k. vattenskyddsföreskrifter. Förslaget till föreskrifter innebär dels att vissa åtgärder blir helt förbjudna, men mestadels att åtgärderna blir tillståndspliktiga.

För de allra flesta kommer det inte att innebära någon stor förändring, men alla måste värna om vattentäkten som resurs genom att visa aktsamhet med det som kan förorena vattnet eller marken runt omkring.

Ytvattnet kan påverkas av att du t. ex. tvättar bilen eller ditt fordon eller tankar ditt fordon och att det sker läckage. Du som har ett enskilt avlopp behöver även se över dess standard så att det uppfyller de krav på hög respektive normal skyddsnivå enligt naturvårdsverket.

Restriktioner föreslås för skadliga ämnen för yt- eller grundvatten. Några exempel är petroleum och kemiska bekämpningsmedel samt lagring och spridning av gödsel. Komplett beskrivning av föreslagna restriktioner hittar du i skyddsföreskrifterna.

Det innebär att fastighetsägaren eller annan som vill vidta dessa åtgärder måste antingen söka tillstånd hos kommunens nämnde för miljöfrågor innan man vidtar åtgärden. Kommunens nämnd för miljöfrågor kan då ställa vissa krav för att åtgärden ska få vidtas, s.k. försiktighetsmått, för att så långt möjligt hindra att det uppstår skador på grundvattnet.

Med sekundärt skydd avses någon form av invallning som rymmer hela kärlets volym. Sekundärt skydd kan även vara en dubbelmantlad anordning.

Du som är båtägare och använder din motodrivna båt kommer fortsättningsvis att kunna använda den i Svensbyfjärden och Piteälven uppströms. Det kommer däremot bli förbjudet att använda motordriva fordon i vattentäktszonen.  Undantag gäller för angränsande fastigheter till vattentäktszonen om det sker under iakttagande av stor aktsamhet.

Du som behöver tillstånd har två år på dig att söka tillstånd från och med att beslutet är taget. Ansökan är förenat med en kostnad som den slkande står för.

Fastighetsägaren har enligt lag rätt till ersättning på grund av beslut som innebär att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Enligt praxis ställs dock höga krav för att man ska anses berättigad till ersättning. Planer på annan användning i framtiden är inte ersättningsgrundande.

Eventuell ersättning ska betalas av den som söker om inrättandet av nytt vattenskyddsområde, det vill säga Piteå kommun.

Förutom att man riskerar vara den som förstör en viktig vattentäkt som servar närmare 35 000 människor för lång tid så är det straffbart att bryta mot föreskrifterna.

Skyddsföreskrifterna kommer att börja gälla enligt den zonindelning den förslagna zonindelningen i kartunderlaget. Tillsynsnämnden för miljöfrågor är tillsynsmyndighet och kommer att göra inventeringar och behandla tillståndsansökningar i enlighet med skyddsföreskrifterna. Huvudmannen kommer att sätta upp skyltar som informerar om skyddsområdet.