Med högmodernismen dras funktionalisternas tidiga tankar till sin spets och får ett absolut och obönhörligt genomslag. Den internationella stil som slog igenom på 1960-talet, var ett byggande som skulle se likadant ut i hela världen. Den var oberoende av platsen och tog inte hänsyn till historia och traditioner.
Det verkliga inflytandet fick modernismen genom sin påverkan på det storskaliga byggandet. Trots intensivt bostadsbyggande efter andra världskriget hade man inte lyckats bygga tillräckligt.
Bostadsbristen på 1960-talet ledde till miljonprogrammet under 1960- och 70-talen - en miljon bostäder skulle uppföras under en tioårsperiod. Byggandet förändrades och gick från hantverksmässighet till industrialisering med stål och betong. De flesta flerbostadshusen blev gjutna på plats eller kombinerades med betongelement. De ickebärande fasaderna utfomades som utfackningspartier och försågs med tegel, plåt eller murad, putsad lättbetong. Taken var platta. Tillverkningen krävde stora ekonomiska resurser och förutsatte ett storskaligt byggande för att bli lönsamt.
I många städer revs stora områden för att ge plats åt varuhus och nya moderna bostäder. Tempo och Domus etablerade sig. Flera kvarter försvann i stadens centrum för att ge plats åt det så kallade zonområdets flerbostadshus, ett stort rationellt uppfört område, med kvaliteter som lägenheter med bra planlösning. De så kallade lamellhusen på Durrnäs är ett annat exempel, liksom punkthusen i centrum och på Strömnäs.
Villorna uppvisar en liknande utveckling. Stora villaområden med katalog- eller typhus blev ofta förlagda till tidigare åkermark, som till exempel bebyggelsen på Djupviken. På Svartudden tillkom ett bostadsområde med modernt utformade villor anpassade till terrängen, med platta tak och stora uppglasade partier mot söder. Småhusen liknar varandra men är relativt varierat utformade. En stor del av villorna är 1 ½-plans hus, eftersom lånen var förmånligast för den typen av villor.
Karaktäristiskt
Både flerbostadshus och villor placerades vanligtvis med liknande byggnader i stora kvarter. Flerbostadshusen har ofta fasader av putsad betong, tegel, plåt eller trä. Den intensiva färgsättningen på vissa hus blev möjlig genom att fasaderna kläddes med lackerad plåt.
Villorna från den här tiden uppvisar stor variation, en- eller 1 ½-plansvillor med eller utan källare, vinkelbyggda eller med suterängvåning. Ett återkommande drag är rektangulär plan med garaget i en tillbyggnad på ena gaveln. Fasaderna var av tegel eller mörklaserat trä, ofta en kombination av tegel och trä. Fönstren var tillsammans med fodren vita på 1960-talet, för att bli mörklaserade på 70-talet. De var i det närmaste kvadratiska med enkla karmar och foder. Husen täcktes vanligtvis av platta tak, flacka tak eller stora branta sadeltak. Interiörerna var ljusa på 1960-talet. På 70-talet kom stora mönstrade tapeter i kraftiga färger, gärna orange och grönt, samt de omåttligt populära inredningarna i furu. Nya material gjorde sitt intåg i våra bostäder, som plastmaterial.
Tänkvärt
Idag hotas även denna bebyggelse av ovarsamma ombyggnader. Det är vanligt att husen förses med inglasade balkonger och okänsligt utformade tillbyggnader. Byggnaderna från 1960- och 70-talen är en del av ett kulturarv som vittnar om sin tid och bör behandlas med respekt. Det kan idag vara svårt att avgöra hur dessa byggnader bäst bör bevaras och underhållas. Grundregeln i all byggnadsvård är dock att åtgärder bör ske med samma material och tekniker som användes när huset byggdes.
Villorna har ofta fasader av tegel kombinerat med brun laserad panel. Anpassa färgerna till de ursprungliga för olika material och behåll färgsättningen. En plåtfasad bleks med tiden och med en fasad som mist sitt blanka ytskikt, uppfattas byggnaden på ett annat sätt än vad som avsågs när den byggdes. Vid omlackering bör de sprutlackeras i de ursprungliga, ofta klara färger de en gång hade.
Taken är en viktig detalj i all arkitektur och bör behållas när det gäller material, form och kulör. När det gäller platta tak är avvattningen viktig. Se till att ha väl fungerande hängrännor och att skotta av taket på vårkanten så inte blöt snö blir liggande. I de fall de platta taken ska åtgärdas, tänk på att de är karaktäristiska för byggnadstypen och gör därför så små ingrepp som möjligt. Försök bibehålla intrycket av ett platt tak.
Försök bevara de befintliga fönstren. De har en stram design som inte lämpar sig att förses med fönsterluckor, spröjs eller dekorativa omfattningar. Underhållet är viktigt och bör ske med ursprunglig ytbehandling. När ett fönster ersätts bör det ske med ett fönster som är lika till material, utformning och storlek. Undvik aluminiumbågar.
Ytterdörren är av trä, oljad eller lackad, gärna med sidoljus. Entréns dörr bör underhållas med tidigare ytbehandling. Idag ser man ofta målade, pittoreska ytterdörrar, som inte är anpassade till byggnadernas karaktär.
