Postmodernismen uppstod som en reaktion på modernismens ideal under 1970-talet. Den moderna arkitekturen ansågs för hård och omänsklig. I den nya stil som växte fram tog sig detta uttryck i en stilblandning med moderna inslag blandade med traditionella. Nybyggda hus infogades i gamla kvarter och anpassades till den befintliga stadsplanen.
Ett centralt läge blev viktigt och sociala funktioner som närhet till daghem och vårdinrättningar kom i bakgrunden.
Träet kom tillbaka, liksom detaljer som kolonner och frontoner, förstukvistar och spröjsade fönster. Gärna skulle stilarna ta upp traditionella formelement och material som använts i bygden. Lånebestämmelserna reglerar inte i lika hög grad utformningen av bostäderna som tidigare och ger småhus och lägenheter en friare disposition.
I Piteå brann flera hus i centrala staden på 1970- och 80-talen. Den bebyggelse som ersatte den nedbrunna uppvisar traditionella former. Delar av Storgatan har fått ny bebyggelse som ansluter på ett nytt sätt till äldre byggnader både till form och storlek. I Småstadens shoppingcentrum har storskalighet bytts ut mot små butiker i konstgjord trästadsmiljö. De stora livsmedelsbutikerna ICA Kvantum och Coop Forum ansluter till hamnmagasin, uppbrutna faluröda fasader med gavelpartier mot vattnet. Arkitekturen anpassades till det lokala byggnadsskicket när det gäller form och färgsättning. Ett mer spektakulärt exempel är Akusticum som visar prov på en internationell postmodernism.
Idag är nyproduktion av bostäder, likväl som underhållet, mer industrianpassat. Dagens snickare sysslar ofta med montering av fabriksgjorda byggnadsdelar utformade i första hand för nyproduktion enligt 2000-talets standard.
Vår längtan tillbaka till det genuina och hantverksmässiga har bidragit till en marknad för butiker och återförsäljare som specialiserat sig på att ta fram reservdelar till gamla och "nygamla" hus. De saluför ofta både begagnade komponenter och nytillverkade efter gamla standardmodeller som förlagor.
Karaktäristiskt
Mångfald är karaktäristiskt för det sena 1900-talets byggande. Flerfamiljshusen blir mer varierade till form och uttryck, de placeras kring bilfria gårdar med planteringar. Sadeltak, kraftiga taksprång och stora balkonger är återkommande inslag.
Små och stora villor i olika material och former, allt från kopior på Norrbottensgårdar till amerikanska lyxvillor är gångbart. Det vita mexiteglet slår igenom på allvar på 1980-talet och ofta i kombination med valmade tak belagda med svart betongtegel. Fönsterytorna är mindre för att spara energi.De senaste åren har många äldre stilar kommit tillbaka i ny tappning, inspirerade av till exempel funkis.
Interiörerna har ofta öppen planlösning med stora gemensamma utrymmen, gärna med kök och vardagsrum i en enhet. Mer exklusiva material som ädelträ har återkommit i inredning, liksom kakel, mosaik och klinker. Många moderna villor har relativt stora och påkostade badrum.
Tänkvärt
När det gäller bebyggelse som står oss nära i tid, kan det vara svårt att urskilja vad som är värt att bevara, eller vilka av husens karaktärsdrag som kommer att uppskattas av eftervärlden. Generellt gäller samma råd som när det handlar om äldre byggnader. Om någon del ska ersättas, bör det ske med liknande i material, form och utförande. Utgå från husets stil och anpassa förändringar till den, då säkras kvaliteten över tid.
Tänk på att ett bra och genomtänkt underhåll minskar framtida problem och kan spara både möda och pengar i framtiden. Undvik att använda material som varken kan återvinnas eller återanvändas. Undvik likaså material som är artificiella och som framställts i energikrävande processer. Genom att använda beprövade material, som med rätt användning och underhåll har mycket lång livslängd, bidrar du som husägare till en god hushållning med våra naturresurser.
Nya hus ska byggas så att de passar in i den befintliga bebyggelsemiljön och landskapsbilden. Det gör man i materialval och genom att anpassa byggnadens proportioner till omkringliggande bebyggelse. Lika viktigt är också att den nya byggnadens placering på tomten och i landskapet harmonierar med bebyggelsemiljön som helhet.
