Industrialiseringen under andra hälften av 1800-talet medförde en rad samhällsförändringar. Med den nya tekniken kom också nya typer av byggnader. Järnvägsstationer, hotell och sjukhus byggdes över hela landet. Borgerliga ideal hade blivit tongivande allt eftersom borgarklassen blivit mer inflytelserik.
I många arbetar- och jordbrukshem stod till exempel det välmöblerade finrummet oanvänt. Inte för att ytan inte behövdes, utan för att man hellre trängde ihop sig, sparade värme och därmed kunde visa upp en inredning som liknade ett borgarhem.
Sågtekniken utvecklades och sågverken kunde leverera trävaror framställda med allt högre precision. Teknikutvecklingen och den internationella schweizerstilen med sina spröda dekorationer, låg till grund för den snickarglädje som spreds i Sverige under senare delen av 1800-talet. Snickarglädjen slog igenom så att nästan varje gård hade en sirligt dekorerad farstukvist. Punschverandor och lusthus blev också högsta mode. Mönsterböcker fick stor spridning och förlagorna till lövsågssnickerierna kopierades och varierades. Lokala varianter blev vanliga.
Länge hade det formmässiga idealet baserats på att den fulländade arkitekturen var av sten och att all bebyggelse, oavsett om den utfördes av sten eller inte, åtminstone skulle efterlikna stenarkitektur. Exempel på det finns bland böndernas gårdar där knutlådor och fönsteröverstycken formades till att likna klassiska arkitekturelement. Men i och med schweizerstilen utgick dekorationerna för första gången från träets och sågtekniken egenskaper. Symmetrin i fasader och planlösningar var inte längre lika viktig, istället lades stor möda vid att dekorera fönster, takfot och framförallt verandorna med snickarglädje. Alla gillade inte stilen utan den beskylldes många gånger för att vara överdekorerad, fåfäng och underhållskrävande.
Ett stort inflytande under denna tid fick Charles Emil Löfvenskiöld, vars idéer spreds över landet med typritningar och artiklar om lantbruksbyggnader. Han utvecklade ekonomibyggnader som var större, ljusare och mer rationella än tidigare. Ritningar för ladugårdar, magasin och bostadshus fick stort genomslag. Även i Pitetrakten påverkades lantbrukets byggnader av denna utveckling.
Karakteristiskt
Lövsågssnickerier kring fönster och takfot samt imponerande verandor och balkonger kännetecknar snickarglädjestilen. Verandorna kan vara antingen öppna eller försedda med glasrutor. Så kallade "fönsterkrus" härstammar från denna tid, lövsågade fönsteröverstycken som pryder många mangårdsbyggnader runt om i byarna. Utsmyckningarna kan liknas vid tårtpapper eller knypplad spets.
Fasaderna är vanligtvis klädda med olika typer av spontade brädor, ofta indelade i geometriska fält. Till exempel kan brösningen utgöras av stående pärlspont, väggfält i liggande enkel- eller dubbelfasspont och ytterligare ett fält kan ha infällda diagonalt lagda brädor. Virket har ofta en tunn och fin dimension.
Taken är flacka sadeltak, täckta av tegelpannor eller skivtäckt falsad plåt. Plåten kan vara målad i rött, svart eller grönt.
Bostadshus har ofta en sexdelad så kallad herrgårdsplan, med en stor sal rakt innanför farstun. Asymmetriska plantyper förekommer också, men är inte speciellt vanliga i Piteåtrakten.
Färgsättningen är ljus med detaljer i avvikande, men harmoniserande färger. Fönsterbågar och spröjs är ibland färgsatta med engelskt rött.
På stora rödfärgade ekonomibyggnader från denna tid återfinns dekorativa fönsterfoder och fönsterbågar med krysspröjs.
Tänkvärt
Var noga med att tillägg och ersättningar av panelbrädor i fasaden görs med hyvlat virke i samma dimensioner som det ursprungliga. Risken är annars att resultatet blir grovt och klumpigt.
Underhåll taken med ursprungliga material. Måla plåttaken med linoljefärg för att förhindra korrosion.
Underhåll lövsågssnickerier noggrant och välj färgtyp med omdöme. Om snickerierna sedan tidigare är målade med traditionell linoljefärg så fortsätt med det. Laga i första hand skador, måste ersättningar göras så tillverkas nya delar med den gamla som mall. Förenklade former eller andra material än gediget trävirke ger aldrig ett bra slutresultat.
Ta väl hand om originalfönster, det gäller bågar, glas och beslag. På denna typ av byggnader är fönstren avgörande för husets stil och uttryck och kan inte ersättas utan att byggnadens kvalitet drastiskt försämras.
Förutom att det alltid bör råda en varsamhet om originalskikt och detaljer i interiören är det viktigt att förhålla sig ödmjukt till husets planlösning och rumsindelning. Det gäller också kakelugnar och spisar.
