Grindavik på Island har i år sakta trängt upp till medvetandenytan – och vi blev varse att kommunen varit vår vänort i nära 30 år. Och en vänort som vi inte borde ha misskött. Det inser jag nu efter att ha varit här i några dagar.
Jag sitter vid Blå Lagunens kant och skriver. En svag svaveldoft tränger in genom näsborrarna, regnet strilar sakta ner för fönstret och på de stenar som bildats av lavan som sprutade upp vid det senaste vulkanutbrottet för 700 år har mossa vuxit som ger karaktär åt hela landskapet. Det är fascinerande och för mina associationer både till öken och måne.
Jag är här tillsammans med Helena Stenberg, Peter Roslund, Elisabeth Fjällström och Gun Lindkvist från BUN. När vi fick en inbjudan att vara med vid stadens 60:e fiskefestival började vi söka bland dokumenten och fann med skammens rodnad på kinderna att Grindavik blivit en förbleknad vänort.
Nu är vi här och fylls av intryck. Från en stad med färre än 3000 invånare dit också den isländska byggboomen har nått. Här lever människorna främst på fiske och turism. Fisket som binder samman generationer och där borgmästaren, som är både vår värd och guide, är utbildad kapten med en egen liten fisketrålare.
Här finns ett nytt saltfiskemuseum som visar på ett inspirerande sätt vilken oerhört betydelse saltfisket haft genom århundraden, både för Grindaviksbor och för Island.
Turismen har ökat främst genom Blå Lagunen. Hit kom förra året 400 000 besökare och i år tror man att det blir ännu fler. Genom marken kommer det helande, hälsosamma vattnet som kyls ner till en temperatur på mellan 37- 41 grader. Med det varma vattnet följer en tjock vit peelinglera som anses hjälpa mot psoriasis och åldersrynkor. Vi bor på kliniken dit människor från alla världens hörn kommer för att få behandling. 400 meter härifrån finns den stora turistanläggningen som besöks av både islänningar och alla de hundratusentals turister som vill uppleva denna unika möjlighet att bada i 40 gradigt vatten samtidigt som den isländska vinden viner över huvudena.
Under tre dagar hinner vi med många möten, med politiker, företagare, konstnärer, fiskare, tandläkare, präst, förskollärare, skolledare och lärare. Nyfikna försöker vi få reda på så mycket som möjligt om livet här och de om livet hos oss. Vi hittar likheter och olikheter men alla gör de stora ögon och tror att de har hört fel när vi säger att vårt fullmäktige har 51 ledamöter. Här är det 7.
Vi pratar om utmaningar och tillgångar, samtalar om hur vi som kommun och som individ på bästa sätt kan bidra till att barn och unga ska kunna leva ett gott liv i den tid som nu är, hur man klarar servicen i glesbygd, om samarbeten och gemensamt ägande över kommungränser, om livskvalitet och betydelsen av internationella kontakter. För att internationella kontakter är givande och utvecklande är vi alla överens om, för förståelse, för kunskapsöverförande, som fredsstärkande, för tillväxt och för att det är så oerhört roligt.
På en klinik vid Blå lagunen i början av juni 2007
Gerd Sävenstedt, vänortssamordnare
