Länge sen jag skrev, men det innebär inte att det inte hänt något i det internationella arbetet. Tvärtom. Jag har varit mycket på resande fot i höst. Har kommunen råd att betala dina resor till Vietnam, frågade mig en bekant för några dagar sen. Nu är det ju så att kommunen inte gör det, utan Vietnamprojektet är SIDA finansierat.
Nu i november så var vi en grupp på sjustycken från Piteå ner till An Giang och av en slump var en delegation från SIDA och Svenska ambassaden i Hanoi där samtidigt, då de var intresserade av att veta mer om samarbetet som pågår mellan An Giang och Sverige. Och där är vi ju är en del.
Egentligen borde kanske Janne Dahl, från LTU som är med i styrgruppen, eller Carina Ingesson, som ska vara med och göra utvärderingen, vara den som skrev det här blogginlägget eftersom det var första gången de var där.
Visst händer det saker
Nåväl, ibland här hemma, en bra bit ifrån händelsernas centrum så kan man ju undra vad som händer där nere, då vi varken riktigt vet eller har full koll. Och så kommer man dit och ser och hör. Visst händer det saker. Arbetet med GIS databasen har kommit långt, målgrupper är involverade och jag är övertygad om att det är fler där som känner till det här samarbetet än här hos oss. Det är många som känner sig delaktiga, som är delaktiga och vill vara med. Visst, en sak är ju att det är spännande med internationella projekt men framförallt tror jag att drivkraften är att man verkligen vill vara med och göra An Giang till en grön provins.
Klimatförändringar
Trots att vi ibland läser i tidningarna att klimatförändringarna inte är på riktigt så är det inte vad människorna i Mekongdeltat upplever. Vietnam har en lång kustlinje och havsytan i Vietnam har stigit med ca 20 cm under de senaste 40 åren. Att havsytan stiger är katastrofalt och Nguyen Huu Ni, klimatforskare bedömer att Vietnam är ett av de länder som kommer att drabbas hårdast. Det regnar mer, havsnivån stiger, utsäde förstörs, skördar förstörs och i An Giang har man insett allvaret.
Även tyfoner har blivit allt vanligare och även om Hainan inte slog mot Vietnam så hårt som man befarade kände vi av den oro som fanns och vi själva kände en viss oro att inte kunna ta oss därifrån.
De senaste åren har de här frågorna hamnat på dagordningen och man jobbar hårt för att få till stånde en förändring. Men man får i många fall börja alldeles från början. Men politiska beslut, med strategier, med planer och med att öka sin egen kunskap. Det är en av anledningarna till att man vill jobba internationellt. Men man har också insett att avfallet från risproduktionen faktiskt kan bli en resurs i stället för en klimatbelastning som det är idag.
