Den sjukt irriterande frågan kan man inte komma undan. Vi har fått den sedan dagis (eller förskola som det nu heter), och den följer med oss hela uppväxten. Och jag har aldrig kunnat svara på den. Nu sitter jag här, några få ynka veckor från att fylla 18. Fylla vuxen. Och inte har jag än någon aning om vad jag vill bli när jag "blir stor".
Jag gillar när äldre människor, sisådär 40 plus, pratar om vad de vill bli när de "blir stor". Det känns härligt. För är man 40 så har man 25 år kvar att jobba. Och kanske femton år till utöver det, vi får bara vänta och se vad som händer med Reinfeldts plan på förlängd pensionsålder. Men tillbaka till fyrtioåringen. Han eller hon har arbetat i kanske två decennier, och har inte ens arbetat hälften av det han eller hon ska arbeta. Det finns mycket tid att byta linje. Tänka om. Eller kanske starta eget. Öppna det där lilla fiket som alltid har varit en dröm.
Tanken på att vi ska arbeta i cirka 45 år är skittråkig. Så det är viktigt att hitta ett arbete man trivs med. Det är inte så himla lätt, det vet jag. Men jag tänker i alla fall försöka. Jag skulle kunna säga att det alltid har varit min dröm att bo i en takvåning i Paris och ha ett förtjusande arbete som jag älskar. Som i princip alla andra unga i Sverige. Men det är inte det första jag tänker på. När jag tänker på mitt framtida arbete ser jag mig arbeta med händerna och vara kreativ. Jag är en praktisk person, och skulle inte alls passa på ett kontor. Det skulle vara en mardröm.
På tal om kontor så tror jag inte att det är någon som har missat den svenska versionen av The Office, Kontoret. Jag har följt den amerikanska The Office slaviskt. Det finns inte ett enda program där jag inte har vridit mig av skratt. Så länge jag hade en Michael Scott som chef och en Dwight Shrute på kontoret, tror jag att jag faktiskt skulle kunna arbeta på kontor. Och kanske en Andy Bernard.
Det man kan se i det jag har skrivit är att jag bara undviker den egentliga frågan. För svaret är att jag inte vet vad jag vill bli när jag blir stor. Och just nu är det okej. Jag har ett år kvar av frihet, även om jag har skola. Jag har ett år kvar innan jag måste ta tag i något, och börja mitt vuxna liv. Jag har planerat att vara ungdom ett tag till, även om jag snart fyller 18.
Text: Stina Nilsson
