Baracksnack – baksidan av att bara vara bland män. Tankar från en före detta byggnadsarbetare.
Språket i en byggbarack kan bli väldigt grovt emellanåt. Det är inte alltid lätt att ta mod till sig och säga emot. Kanske är det så att det blir lite bättre för varje generation. Jag vet inte. Men jag hoppas.
Min tid som byggnadsarbetare präglades av mycket "baracksnack". En rå, grov kultur där det var fullt legitimt att högljutt skrävla om sex och prata nedvärderande om kvinnor.
Grabbigt. Gubbigt. Grovt. Allt för ofta sexistiskt och nedlåtande.
- Nu ska jag hem och sätta på kärringen!
Och:
- Knullade du nåt igår?
När min dåvarande flickvän kom förbi på arbetsplatsen haglade kommentarerna.
Om hur hon såg ut. Hennes kropp. Om hur jag bäst skulle kunna tillfredsställa henne.
En arbetskompis satt och skakade ett mölkpaket mellan benen tills mjölken skvätte ut.
Var det kul för mig? Nej. Inte särskilt.
Som ung byggare undrade jag var jag egentligen hade hamnat. Det hände att jag ifrågasatte språket vilket resulterade i utfrysning. Ingen jävla nybörjare skulle läsa dessa garvade, livserfarna män om hur livet fungerade.
En gång frågade en äldre betongare hur många barn jag tänkte skaffa. Eftersom jag hade tänkt mig två stycken svarade jag det.
- Hur kan du vara så säker på det, du kanske råkar ut för en "klätterfitta", blev svaret.
Långt ifrån alla män körde den här machostilen, det ska sägas. Men det var också väldigt långt ifrån alla män som vågade säga ifrån.
Att vara föräldraledig ansågs mesigt. Att hjälpa till i hemmet fanns inte på kartan. Kvinnans plats var vid spisen. Historieberättande var populärt, oftast med sexistiska inslag där kvinnan var objektet. Mannen var härföraren som tog för sig av den undergivna kvinnan.
När jag senare bytte jobb till en arbetsplats med kvinnor ändrades både jargong och språk. Jag är helt övertygad om att det hade låtit annorlunda i byggbaracken om båda könen funnits representerade. Det här handlar inte om en yrkesgrupp. Det handlar om en machokultur som ofta frodas när bara män jobbar tillsammans.
Visst hör jag ett och annat i arbetslivet nu för tiden också, men förändring har skett.
Kanske är det så idag, att "baracksnacket" har flyttat ut på de sociala medierna. Flockmentaliteten har hittat nya vägar i en ny tid.
Låt oss hjälpas åt att skapa sansade samtal. Våga säg ifrån i både smått och stort. För oss själva och våra barns skull.
