Föräldraledig

Vi var ganska unga är vi fick barn. De föddes tätt, och rent ekonomiskt borde pappan stannat hemma då min lön var avsevärt högre. Men för oss var barnens rätt till båda föräldrarna det självklara valet.

På föräldrautbildningen pratades det bara om "mammaledighet". Jag betraktades som ett ufo som inte valde att vara hemma med barnen. De andra papporna pratades det aldrig om, det var som att det inte spelade någon roll. Vi var de konstiga. Jag var en dålig mamma.

Vi hade nog inte riktigt föreställt oss hur jämställdheten i vårt förhållande skulle påverkas av att bli föräldrar.

De invanda normerna kring manliga och kvinnliga roller blev väldigt tydliga. Omgivningen envisades med att lägga sina förväntningar på oss utifrån våra kön.

Och, det var alltid via mig budskapen om barnens behov förmedlades.

Vi försökte tidigt tala om att vi förväntade oss att barnen skulle behandlas som individer, men det tog inte lång tid i förskolan att lära våra barn vad flickor respektive pojkar fick tycka om och göra.

Vi pratade med personalen som förnekade att de gjorde skillnad på barnen. En dag sa en av flickorna att de tyckte det var orättvist att bara tjejerna behövde plocka undan efter sig. Personalen sa att de alltid sa åt alla att plocka undan, vilket var helt sant.

- Men pojkarna får alltid gå tidigare, innan det är klart, sa en av tjejerna.

Normerna vi fostras till är svåra att se. De fanns och är fortfarande närvarande i våra relationer.

Det fortsatte upp i skolåldern. Personalen visste att jag jobbade borta, ändå var det mig de ringde om barnen blev sjuka. Som att pappan alltid var nummer två. Även om han ville, kunde han inte ta den plats han önskade.

Så här i backspegeln anser vi att våra barn har vunnit på att vi delade på ansvaret. Och det gjorde våran relation också. Även om vi senare i livet gick skilda vägar så gjorde valet att sätta barnen i första rummet även separationen lättare. Barnen hade två föräldrar som båda var lika viktiga för dem.

Idag är vi goda vänner med snart vuxna barn. I min nya relation har jag förmånen att åter få gå på föräldrautbildning och öppna förskolan.

Har det skett en förändring?

Fortfarande är det många som väljer att inte dela på ansvaret, men det pågår ett samtal om konsekvenserna av det på ett helt annat sätt än vad det gjorde bara för några år sen.