Efter andra världskriget började många länder samarbeta i Förenta nationerna, FN. De skapade FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna där de tillsammans skrev ner vilka rättigheter som är viktiga.
FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna är en text som har antagits av FN:s generalförsamling. Den ger uttryck för vad FN och de nationer som anslutit sig anser viktigt och värt att skydda.
Det här är vad den allmänna förklaringen bland annat handlar om.
- Alla människor är lika mycket värda.
- Mänskliga rättigheter gäller lika för alla människor.
- Alla människor har rätt att leva och att vara medborgare i ett land.
- Länderna ska skydda människor så att de kan känna sig säkra.
- Ländernas lagar och domstolar ska behandla alla människor lika.
- Människor ska kunna resa i sina länder och till andra länder.
- Länderna ska ta emot flyktingar som saknar skydd i sina egna länder.
- Människor ska själva få bestämma över sina liv.
- De ska få gifta sig, tycka vad de vill och tro på vilken gud de vill eller inte tro på någon gud alls.
- Länderna ska kämpa mot fattigdom och se till att människor har arbete och bostad, får äta sig mätta och lär sig att läsa och skriva.
I och med uppkomsten av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna tar medlemsstaterna på sig att tillförsäkra sina medborgare dessa grundläggande rättigheter. Dessutom skall medlemsstaterna agera för att andra medlemsstater inte kränker individens mänskliga rättigheter.
Respekten för mänskliga rättigheter och människors värde är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen, uttrycks det i förklaringen.
En del av folkrätten
De mänskliga rättigheterna är en del av folkrätten, det vill säga den internationella rätten.
I den allmänna förklaringen säger länderna att de tycker att det är viktigt med mänskliga rättigheter, men de lovar inte att göra som det står i förklaringen. Därför blev nästa steg att formulera konventioner, se egen rubrik.
