Roger flyttade in i sin nybyggda lägenhet i början av sommaren. Han har en stor altan som badar i solljus under eftermiddagarna. Det passar honom perfekt. Gården utanför håller på att färdigställas och bjuder på underhållning till förmiddagskaffet.
Frida Öhlund, personlig assistent, och Roger småpratar om dagens planer. Hon har arbetat hos honom i drygt två år och har varit yrkesverksam i cirka 6 år. Hon trivs fint på jobbet.
-Efter min undersköterskeutbildning arbetade jag några år inom hemtjänsten. Jag har lärt mig så mycket genom åren och träffat många olika slags människor, säger Frida.
-Som personlig assistent utgår man alltid från brukarens behov. Det är du som bestämmer, säger hon och tittar på Roger som ler och håller med.
Att tala utan ord
Roger drabbades av en stroke i vänster hjärnhalva för knappt fyra år sedan och har tappat förmågan att formulera ord. Men han pratar ändå och Frida förstår vad han säger. Språkmelodin är kvar och han kan sjunga. Och räkna högt från 1 till hundra. Tumme upp och tumme ner med den hand som fungerar är också en del av kommunikationen.
Dagen då undertecknad får följa med står förmiddagskaffe, lunch och rakning på schemat. Därefter blir det en promenad ner till Byxtorget.
-Roger älskar solen, han kan sitta i timmar och bara njuta. Så vi är mycket ute, säger Frida.
Dagen då livet förändrades
Roger arbetade tidigare som fastighetsskötare och var mycket omtyckt av hyresgästerna.
-Det var hans arbetsledare som ringde till mig den där dagen i december 2013, berättar Kristina Hällgren-Eriksson, Rogers storasyster och numer också godeman.
-Han hade inte kommit till sitt arbete och gick inte att nå på telefon. Jag ringde grannen som tog sig in i huset. Roger kom inte ur sängen och kunde inte prata – då förstod jag att det var ens stroke. Jag kastade mig i bilen och ringde ambulansen.
En sommar i kaos
Kristina berättar om en sommar i kaos då hela livet förändrades.
- Alla var tvungna att hantera och acceptera den nya situationen. Det ordnades med personlig assistans så Roger kunde återvända hem i slutet av april 2014.
Roger själv var i chock den första tiden, sedan blev han deprimerad och frustrerad över sin situation.
-Men det gick över ganska fort. Nu är han för det mesta glad, säger Kristina.
Hon har nära och bra kontakt med Rogers assistenter. Hon önskar dock att han hade fått möjlighet att träna talet tillsammans med en logoped.
-Men de finns ju knappt att få tag i, säger hon.
Två kilo laxöring
I nästa andetag berättar hon hur Roger kan överraska både sig själv och omgivningen.
-Häromdagen var mina barn förbi och skulle berätta om en öring de tappat. De hade skrivit historien på en lapp. Då säger Roger plötsligt ”två kilo laxöring”. Han blev helt paff själv, säger Kristina och skrattar.
Text: Helene Markström
