Leklådor lär Piteås förskoleelever om Sveriges nationella minoriteter

En kall januaridag 2025 besöker vi Louise Nilsson på Familjens hus mitt i centrala Piteå. Louise har projektlett arbetet med att ta fram minoritetslådorna och i en närliggande, tom lokal har hon samlat ihop till och förvarat de 300 lådor som projektet resulterade i. När vi kommer har Louise plockat fram minoritetslådorna och visar runt i husets alla rum. En halv trappa ned har hon byggt upp ett sorts minoritetsrum. Här finns en kåta i ett hörn med lägereld och små samedockor. En Luhkká, en samisk oväderskrage eller poncho, hänger från kåtan tillsammans med en kniv i slöjdad slida och en kåsa, guksi. Även de andra minoriteterna är representerade i rummet med bland annat en pimpelmiljö som representerar tornedalingar och en hörna med Mumindockor och -hus för sverigefinnar.
En flicka som besöker Familjens hus med sin mamma kryper in i kåtan och gömmer sig. Louise lockar med henne på en fisketävling vid pimpelmiljön och de drar både upp flera fiskar ur hålen.

Men vi kan väl spola tillbaka bandet från början. 2022 beslutade sig nämligen Piteå kommun för att göra en översyn om förskolorna i kommunen lyckades följa läroplanens krav kopplat till de nationella minoriteterna. I förskolans läroplan står det nämligen att förskolan ska lägga grunden för barnens förståelse för olika språk och kulturer, inklusive de nationella minoriteternas språk och kulturer. En grupp tillsattes och en enkät skickades ut till alla förskolor och skolor i kommunen. Resultatet visade att arbetet med Sveriges nationella minoriteter varierade från förskola till förskola.

– Några svarade att man inte hade några elever som tillhörde en nationell minoritet och därför hade inte arbetet prioriterats. Men frågan blir då, hur vet man det? Att tillhöra en minoritet är ju inget som syns utåt och heller inget man brukar fråga om. Det var också många som kände sig osäkra kring hur man skulle prata om de nationella minoriteterna. Man kände att man hade för dålig kunskap. Så kom vi fram till att vi i kommunen inte riktigt uppfyller kravet utifrån läroplanen, berättar Louise Nilsson.

Nästa steg blev att ge sig ut bland förskolorna och intervjua personalen om vad som skulle underlätta deras arbete med att undervisa om de nationella minoriteterna. Louise och de andra gruppmedlemmarna tittade också på hur andra kommuner har gjort. Vissa har en ambulerande personal som åker runt till de olika förskolorna för att prata om de nationella minoriteterna. Andra har lådor eller påsar som kan lånas från kommunen. Louise och gruppen ville att materialet skulle vara tillgängligt hela tiden.
– Det blir så små insatser annars. Vi har tagit ett beslut att vi ska jobba med det här och det är viktigt. Vi ville ha en förändring och vi ville att förskolepersonalen skulle känna sig trygga med ett material som de kunde använda.

Gruppen kom fram till att lådor med interaktivt innehålla kopplat till de nationella minoriteterna, som delades ut till alla förskolor och fritidshem var det bästa alternativet. Då kan personal när som helst det passar, som exempelvis vid samernas nationaldag, ta fram materialet och låta barnen utforska och leka med innehållet. Louise satte i gång med ett research-arbete för att hitta bra innehåll till de olika lådorna.
– Jag har läst massor på nätet, konsulterat med de som vet mer än mig och verkligen faktagranskat för att det inte ska bli fel innehåll i lådorna eller fel information på de medföljande korten.

Samtidigt trycker Louise på att man inte får vara för rädd för att göra fel. I slutet av 2024 bjöd Louise in alla pedagoger inom förskolan till en föreläsning av Ulla-Maija Pesola, medförfattare till boken Nationella minoriteter: Språk och kultur i förskolan.
– Hon menade att det viktiga är att börja med någonting. Kultur är i betraktarens öga och därför finns det alltid en risk att kränka någon. Vi får vara ödmjuka inför att det kan bli fel och hjälpa varandra. Blir det fel får vi helt enkelt göra om och göra rätt, menar hon.

Ulla-Maija Pesola bok som hon skrivit ihop med Åsa Lundmark följer också med lådorna till varje förskola och fritidshem. I boken ges en historisk tillbakablick på hur våra minoriteter haft det i Sverige och varje nationell minoritetsgrupp lyfts fram tillsammans med tips på aktiviteter, böcker, sånger och filmer så att alla som arbetar i förskolan har konkreta verktyg att använda i arbetet med läroplanens mål.
– Att det är vi i kommunen som står bakom materialet tror jag hjälper mot den här osäkerheten kring hur man pratar om minoriteterna. Alla pedagoger kan ta till sig det och känna sig trygga med att förmedla det. Och sen är det ju viktigt att lådorna är roliga för barnen. De ska ju verkligen locka till nyfikenhet och lusten att lära. Det är nog det främsta, konstaterar Louise.

Familjens hus ligger granne med Gripens förskola och vi går över dit för att fråga förskolepedagog Marit Kämpeberg om vad både barn och pedagoger tycker om minoritetslådorna.
– Vi arbetade redan med de nationella minoriteterna innan vi fick lådorna, men det som är bra med dem är att de ger något konkret att arbeta med, i stället för att exempelvis bara visa en film. Hittills har vi använt den samiska lådan, men vi planerar att ta fram de andra lådorna vid respektive minoritets nationaldag. När vi jobbade med samerna tyckte barnen att det var roligt att klä på sig kläderna, och vi har också lyssnat på jojk. En annan avdelning med äldre barn har fått måla samernas flagga, måla norrsken och göra renar, säger Marit.

– Jag har fått jättefin respons från förskolorna, berättar Louise och fortsätter. Till en början var den lite sval men sen vände det och på sistone har jag fått många mejl av personal som tackar och säger hur fint materialet är och hur enkelt det är att använda.

Även Gripens förskola har byggt upp ett minoritetsrum och, inspirerade av pimpelmiljön på Familjens hus, tillverkat en egen variant, om än något mindre. Det är precis den typen av engagemang Louise hoppas kunna väcka hos alla förskolor.

– Pimpelmiljön på Familjens hus har jag snickrat ihop själv med lastpallar och plyfa som jag sedan borrat hål i och målat vitt. Men jag kan inte skapa 50 sådana och distribuera till alla förskolor, så det handlar ju också om pedagogernas engagemang. Min förhoppning är att de ska utveckla materialet och göra det till sitt. Det är därför att det är så viktigt att alla förskolor fick sina egna lådor, inte något de bara lånar från kommunen. Som pedagog hade jag blivit peppad och inspirerad av det, att man får utveckla lådorna själv. För det här är bara en start, avslutar Louise.

I samband med samernas nationaldag den 6 februari har Familjens hus en samisk temavecka 3-7 februari 2025. Läs mer om den här.